Matejes!?!!

Sönder?

Åter igen samlades vi fyra i vår replokal denna trettondag i nådens år 2013. Stämningen voro uppsluppen och det huserades vilt bland sladdar, förstärkare och högtalarlådor. Herr Linde-Rahr, som nu låter gitarrens ljud alstras genom sin nya ”Mengele”, misstänker att hans Marshall JVM är sönder. Det är i alla fall vad Matejes, MUGs orakel i frågor rörande allt mellan himmel och jord, tror. Någon behöver undersöka saken närmare om den skall kunna brukas tillfredsställande framöver. Kanske Matejes?

Hemma i Överås vankar Martins oroliga hustru som fruktar att den snart kommer hem och förfular bostaden. Vi hoppas naturligtvis att detta icke behöver ske.

Även vid detta rep dracks det kaffe (är det månne så kallade ”kafferep” vi ägnar oss åt?).

Som vanligt var ämnena skiftande, både i fråga om ämnesval och omfång. 

Ansiktsbehåring gör en glad!

Vissa särskilt kära ämnen brukar ju vara återkommande och denna gång fördjupade vi oss ytterligare i bl. a. ”behåring”. Särskilt ansiktsbehåring kom på tal, då det visade sig att trumslagare Johansson fått bassning av sin son efter ett mindre lyckat experiment framför badrumsspegeln och nödgats slätraka både läpp och haka. Annars är ju skägg i någon form alltid att föredra, t. ex. Rasmus smått rödmelerade dito. Detta är en sanning utan vidare diskussion! Den som tror något eljest kan ju bara ta och ”freuge Matejes”.

När det ändå handlar om hår: Vi ställer oss också frågan hur det kan gå till, att man likt Lasse Holmqvist kan få sig tilldelat ett pigmentlöst hårområde som en reaktion på yttre våld. Undrar om Matejes vet något om det? På tal om yttre våld så har Linde-Rahrs nattliga käftsmällar nu upphört. Emellertid upplever han dem inte i den grad som påkallar obehagliga uppvaknanden. Vi hoppas alla att det är ett bestående tillstånd. Annars får han väl konsultera en utdrivare (eller om en sådan inte står att finna, en indrivare) eller kanske Matejes?

Klassikern!

Något som markant ökade pulsen hos de församlade var återbesöket i husgerådens värld. Detta föranleddes naturligtvis av Nigellas örtvagga och utvecklades vidare i diskussioner om lökhackare i olika former, samt vilken typ av potatisskalare som föredrogs bland folket runt bordet. Det visade sig då att Rolf Thomas Johansson nyttjar sig av tekniken ”frånskalning” med en eljest vanlig skalare av typen ”Jonas från Nilsjohan”, vilket vi andra förundrades över. Skalartypen är den som även undertecknad föredrar. Bengt-Göran begagnar sig tydligen av den typ av skalare som har ett utseende likt en slangbåge. Var och en får bli salig på sin fason. Eller vad säger Matejes?

Senare utmynnade det hela i ämnet osthyvlar och deras beskaffenheter. Att skiva ost med tråd kom även det på tal, men samtliga församlade var nog mest inne på osthyveln (vilket för övrigt lär vara en norsk uppfinning). Man bör dock vara försiktig vid handhavandet av dylika köksutensilier! Herr Johansson gav oss detaljer kring ett olyckligt osthyvelshaveri i hemmet, vilket lämnat familjens julost deformerad på ett osnyggt sätt! Man får hoppas att osten i fråga ändå förblev något så när hanterlig och ätbar. En hyvel av sådan karaktär som här brukades, skulle vara fullkomligt ödesdiger för t. ex. en Åseda Grädd. Inte ens Matejes skulle kunna rädda den.

En färgklick som pryder sin plats på matbordet.

Härmed övergick samtalet från osthyvlarna till självaste osten. Vi var relativt ense om att Port Salutens brandgula yttre muntrade upp som färgklick på frukostbordet. Det rådde olika uppfattning om Herrgårdsost och den något anonyma Jämtgårdsosten hade bara undertecknad erfarenhet av. Har man ingen ost hemma får man gå till grannen och spörja om en bit Nästgårdsost. Är grannen Matejes, går det även bra att spörja om precis vad som helst!

Både marmelader med märkeswhisky och smått oätlig smörgåskaviar av märket Ejderns kom över våra läppar, innan det blev dags att runda av samtalet med konstaterandet att Gerard Depardieu nu blivit rysk.

Om någon önskar mer information än vad som här står att finna, säger jag bara som en viss Bruce skulle ha sagt: ”–Freuge Matejes!”

/F