20/12 - En sista sammankomst innan jul eller undergång...

Vid gruppens sammankomst denna afton, blev diskussionsämnena som brukligt många och varierande. Vissa saker fick ta mer plats än andra och som de till åren komna herrar vi är, föll det sig naturligt att krämpor och åkommor av olika slag särskilt engagerade de samlade kring kaffebordet. Oblygt och utan skam, lät man personliga erfarenheter och närliggande referenser ventileras och kommenteras. Vid en okulär besiktning uppfattades vår trumslagares lekamen ha blivit föremål för kroppsbyggeri, men detta dementerades av densamme med förklaringen att det rörde sig om ren och skär fetma. Inte bara rent fysiska sjukdomstillstånd kom på tal. Medlemmar i gruppen biktade sig ogenerat om upplevelser kopplade till utrymmes- och avståndsrelaterade rädslor så som agorafobi, klaustrofobi och liknande problem. Vi voro helt på det klara med att vem som helst stundtals kan drabbas av dessa åkommor, oavsett hur stursk vederbörande kan te sig i andra sammanhang. Exempelvis berättades det om den arme Sean, som trots en bakgrund som brittisk fallskärmssoldat, en gång föll offer för höjdskräck vid uppstigning i äppelträd. Han lär också senare ha haft otur med fruntimmer.

 Ett par av oss drog varsin självupplevd anekdot från Tykarpsgrottan, där å ena sidan nämnda klaustrofobi ingick i historien, å andra sidan ett vittnesmål om en minderårig skjutjärnsfantast.

Via andra oväntade ämnen som ”nazinarcissism”, ”endemiska paranteser” och litterära verk av Jules Verne, samt ordkonstruktionen ”hattibitt” (som i klarspråk skrivs ”hade det blivit”), med avstickare till Yngströms födelseort och gemensamma mellanstadielärare, landade vi så småningom i en diskussion om floskelgeneratorer.

Denna företeelse ansåg vår käre förstegitarrist ha underblåsts av populära franska 60-talssocionomer. Vi föreställde oss då dessa som vinsörplande, kedjerökande och skrevande Jörn Donner-liknande uppenbarelser. Usch, så mycket dumt världen fått utstå! I samband med detta ondgjorde vi oss unisont i frågan om dagens ofantliga mängd samordnare, koordinatorer och HR-avdelningar. När impopulära yrkesroller ändå var på tal, passade vi på att tala ut om auktoriteter i skolvärlden, t. ex. rektorer och studierektorer med undertryckta känslor.

Förstegitarristen orerade om tillfällen då han råkat i trångmål (visserligen helt befogade), i möten med dylika. Bl. a. fick vi höra om en händelse i skolbiblioteksmiljö som man kan tänka sig skulle kunna benämnas ”den hammarskiöldska smällen”.

Utöver allt detta utbytte vi också lite aktuell information under kvällen;

Bengt-Göran byter jobb och således också mobiltelefonnummer (han äger nu en iPhone, gudbevars): 0704677410. En fysisk arbetsplatsförflyttning på 70 meter har också genomförts.

Den i detta protokoll så ofta förekommande förstegitarristen upplyste om ett evenemang på Trädgårn 23/2 nästa år. Vid efterforskningar visade det röra sig om en brittisk orkester vid namn Biffy Clyro. Detta bör kollas upp.

Med anledning av aktuella händelser undrade vi också om vi kanske kunde få till stånd ett brottarupplopp utanför fastigheten om vi la ut folk på postogram. Vem vet?

Annat att tänka på just nu när julen nalkas, är att man bör göra kulprovet vid anrättning av knäck och kola. En temperatur på 120°C är nödvändig för ett tillfredsställande resultat i knäckfrågor. Kanske är det en smaksak? Vid inmundigandet av godsakerna bör man emellertid iaktaga försiktighet, då det kan vara ödesdigert för den dentala säkerheten att utsätta sig för så sega substanser. Mången plomb (vilket f. ö. är veckans ord) kan ryka. Lycka till med knäckkokeriet och god jul på eder alla (om nu inte domedagen infinner sig…)

/F