En förlösande känsla när vi äntligen träffades igen.

Efter att vi haft ett kortare uppehåll på grund av att undertecknad varit otrogen med ett annat band, fick vi till slut alla njuta av den känsla som man ibland känner efter en intensiv stund i exempelvis,, sänghalmen, eller nå't.
Alla var vi tända till bristningsgränsen av att äntligen få spela lite riktig rock tillsammans med de vi tycker bäst om.
3 låtar på raken sen kaffe och diskussion.
Dagens pausämnen tenderade att vikas åt det allvarligare hållet. Här kommer en kort presentation av spörsmålen kring kaffebordet.

1. Martin hade efter ett radioprogram i SR's kanal 1 sjunkit djupt i grubblerier kring ämnet "Prekariat".
Vi fick till slut klart för oss att det rörde sig om våra medmänniskor som lidit lång tid utanför den etablerade arbetsmarknaden, även människor med någon typ av anställning men med osäkra arbetsförhållanden, typ svartjobb. Våra tankar går naturligtvis till dessa människor i förhoppning om ljusare tider och vilkor.

2. Vi pratade också en stund om människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar av olika typer.
Några får hjälp och support, andra står mindre lyckligt lottade framför ett samhälle där färre och färre medmänniskor verkar bry sig.

3. Ett namn som plötsligt dök upp kring bordet var "Lasse Långfinger". Denna gigant bland bank-rånare. Vissa historier och anektdoter är värda att föras vidare från generation till kommande. Detta namn är värt att nämna för barn och barnbarn.
En varelse så till den milda grad fylld av misslyckande i sitt torftiga liv, får en dag en idè som i sin fantasiförhoppning skall åstakomma stor förändring i hans liv. Och det blev det..
Då bank-kassörskan inte kunde läsa den lapp med klottrigt, ihast nedskrivna herioglyfliknande tecken, blev Lasse nervös och slet till sig 45 kr som låg på disken,, och sprang hem.
10 minuter senare sitter Lasse i baksätet på en polisbil och behöver inte bekymra sig om sitt uppehälle de närmast kommande åren.

4. Frasse förundrar sig över att ljud och luktminnet verkar vara så starkt hos vissa individer. Själv minns han väldigt tydligt hur Ricky, en barndomsbekant som han inte sett på 40 år lät. Något nasal röst med inslag av heshet.
Andra namn som minnet drog fram hos Frasse denna kväll var; Maria Sipos, Dohrte, två något högröstade kvinnor med kraftiga impulser. Själv sitter jag här i detta nu och minns Maxwell Shambaara, en musiker från Rhodesia som vår småskolefröken fått med sig hem efter en volontärsresa, drygt 40 år sen.

Bengt hade förövrigt som kuriosainformation keps denna kväll, med papperet i svettfodralet kvarglömt.

Martin tycker att vi snart skall byta replokal,, tycker vi andra också.

Det om detta,, hörs snart igen.

/T.